Ansvarsbegränsning

Ansvarsbegränsning

Ansvarsbegränsning innebär att en part begränsar sitt ansvar vid eventuell skada. Exempelvis genom ett avtalsvillkor om ett bestämt belopp. Det är ett vanligt begrepp inom avtalsrätten. På så vis kan en part begränsa sitt ansvar för ideella skador eller ekonomiska skador. Det går att på förhand bestämma skadeståndsersättningens storlek, i enlighet med vad som står i sådan klausul i avtalet.

Ansvarsbegränsning innebär att en part begränsar sitt ansvar vid eventuell skada

Genom en ansvarsbegränsning kan parterna på förhand bestämma vem som ansvarar för eventuella skador och vilka belopp som gäller vid ersättning för eventuell skada. Detta tycker många är positivt. Eftersom parterna på förhand kan förhandla fram vad som ska gälla mellan dem avseende ansvar för skador.

Direkta och indirekta skador

Vissa avtal innehåller en ansvarsbegränsning som innebär att en av parterna har begränsat sin ersättningsskyldighet som kan uppkomma vid olika situationer. Det är vanligt att sk. indirekta skador inte ingår i ansvarsbegränsningen. Exempelvis ansvar för bortfall av vinst eller annan negativ inverkan som kan utgöra en ”indirekt skada”. Detta beror på att sådana skador ofta innebär stora icke förutsebara risker. Det vanligaste är att enbart “direkta skador” blir omfattade av begränsningen.

I vissa fall kan en ansvarsbegränsning gälla även om parten orsakat en skada avsiktligt eller genom grov vårdslöshet. Det är därför viktigt att avtala om att ansvarsbegränsningar inte ska gälla vid grov vårdslöshet eller uppsåt (avsiktligt), om man vill vara säker på att ansvarsbegränsningen i sådana fall inte ska bli tillämpad. Ifall en sådan bestämmelse är oklart formulerad, kommer den att bli tolkad till nackdel för den som har upprättat klausulen vid en tvist.

Det går inte att begränsa sitt ansvar för alla typer av skador

Ansvarsbegränsning innebär att en part begränsar sitt ansvar vid eventuell skada. Svensk lag innehåller många bestämmelser som är sk. tvingande lagstiftning. Det innebär att det inte är möjligt att avtala om andra sämre villkor än vad lagen föreskriver. Det går alltså inte att friskriva sig från alla typer av ansvar. Detta gäller även om det råder avtalsfrihet, dvs. att parter får avtala om vad de vill, med vem de vill.

Det är exempelvis inte möjligt att företagare friskriver sig från ansvar avseende företagets bokföring, även om de har anlitat en redovisningsbyrå. Eftersom enligt bokföringslagen är alla näringsidkare skyldiga att ha en ordnad bokföring. Ansvaret ligger helt och hållet på företagaren, inte på den anlitade redovisningsbyrån.

Det är inte heller möjligt att friskriva sig från andra juridiska ansvar på grund av slarv eller fusk. Avseende företag som säljer produkter måste de se till att produkterna håller en viss kvalitet och standard, som köparen kan förvänta sig av produkten. Därför är det inte möjligt att friskriva sig från ”dåliga produkter” eller liknande.

Något som däremot är möjligt är att friskriva sig från, är ansvar för skicket på begagnade varor. Det sker vanligtvis genom att säljaren säljer varan i sk.”befintligt skick” och skriver det i avtalet eller annonsen. Det innebär att köparen får räkna med att varan har fel som begagnade varor av liknande slag i allmänhet har. Köparen kan därför inte klaga på produkten till säljaren i efterhand. Detta utgör en typ av friskrivning och ansvarsbegränsning innebär att en part begränsar sitt ansvar vid eventuell skada.