Fordran är en tillgång. Den innebär ett krav på en förpliktelse som en person eller företag har gentemot en annan person eller företag. Den som har en fordran är i juridisk mening kallad för borgenär och den som ska betala för gäldenär. Den vanligaste rättsliga grunden för fordran är ett avtal. Fordran innebär alltså att någon är skyldig någon annan pengar eller någonting annat, tex skyldighet att utföra en viss prestation.
En fordran innebär alltså ett krav och utgör en tillgång till den som ställt ut fordran åt någon annan. Borgenären har rätt att överlåta sin fordran till någon annan. Däremot får inte gäldenären överlåta sin skuld till någon annan utan borgenärens godkännande. Normalt blir fordringar mellan privatpersoner preskriberade efter 10 år (dvs rätten att påkalla fordran löper ut). Mellan privatperson och företag blir fordran preskriberad efter tre år.
Skillnaden mellan fordran och faktura
En fordran innebär att någon har en skuld till någon annan. En fordran kan exempelvis uppstå när ett företag har utfört en tjänst, som de ännu inte fått betalt för. En faktura är en typ av fordran som borgenären (företaget) kräver betalt för med kortare tidsfrist. Exempelvis är andra typer av fordringar skuldebrev, som oftast kan återbetalas mer långsiktigt.
Inom juridiken är det vanligt att skilja mellan två huvudgrupper av fordringar, så kallade enkla skuldebrev och löpande skuldebrev (revers) enligt skuldebrevslagen. Båda är tillgångar för fordringsägaren och utgör en skuld hos den andre parten. Kundfordringar (fakturor) utgör normalt omsättningstillgångar, eftersom de är kortfristiga och blir återbetalade inom kortare tid, vanligtvis inom 30 dagar.