Rättspraxis är en egen rättskälla

Rättspraxis är en egen rättskälla, som kan bli använd i domstolsavgöranden. Rättspraxis är ofta avgörande i hur man tolkar en lag och dömer i en rättsprocess.

När ett ärende går till domstol, brukar domstolen kolla på liknande fall där Högsta domstolen har dömt. Högsta domstolens domar är kallade för rättspraxis.

Domstolen brukar utgå från domen i tidigare liknande domar, och kan döma det aktuella ärendet med hänvisning till rättspraxis. Det vill säga tidigare domstolsavgöranden från Högsta domstolen som har liknande förhållanden.

Det går inte alltid att döma efter rättspraxis, som är en egen rättskälla. I första hand dömer domstolen enligt vad som står i lagen. Det är inte heller säkert att det finns rättspraxis för alla typer av fall.

I vissa fall kan ett ärende vara så unikt, att domen till det fallet blir en ny rättspraxis. Då verkar den domen vägledande för framtida liknande fall. 

Om lagstiftning inte finns

Våra svenska lagar är omfattande och täcker de allra flesta tänkbara scenarion. Vid en tvist utgår domstolen alltid i första hand från lagstiftningen och det som står i lagen.

Om det inte finns en tillämplig lag i ett visst ärende, söker domstolen efter svar i förarbeten till närliggande lagar, som skulle kunna bli tillämpade. I förarbeten finns nämligen lagstiftarens tankar nedskrivna och syftet med lagen ifråga.

Det är även vanligt att domstolen söker svar i vägledande domar från Högsta Domstolen, rättspraxis, som är en egen rättskälla. Mål som aldrig tidigare har blivit prövad i domstol och som verkar vägledande inför framtida liknande mål är även kallade prejudikat.

I mål där det inte finns en tillämplig lagstiftning kan domstolen skapa en ny praxis, istället för att skapa en ny lag. Det är effektivare och kan väga lika tungt som en stiftad lag.