Löftesprincipen och kontraktsprincipen

Två principer inom avtalsrätt är löftesprincipen och kontraktsprincipen. Ett avtal är ingått och bundet efter två steg enligt avtalslagen. En part ger ett anbud (ett erbjudande) som bindande för personen som givit det. Anbudsmottagaren (parten som får anbudet) blir i sin tur bunden av sin accept. När anbudsmottagaren accepterar anbudet, blir ett avtal slutet mellan parterna. Löftesprincipen innebär att den part som lämnar ett anbud, är ensidigt bunden av sitt löfte och anbud och måste erbjuda en skälig acceptfrist till anbudsmottagaren. 

Om anbudet har blivit nekat, eller om acceptfristen (tiden som mottagaren har på sig att acceptera anbudet) löpt ut, eller om den första anbudsgivaren har mottagit en oren accept, är anbudet inte längre bindande. Ett exempel på en oren accept är att föreslå att köpa för ett annat pris. 

Löftesprincipen

Det finns undantag från löftesprincipen. Två exempel på undantag från löftesprincipen är: 

Benefika erbjudanden 

Benefika erbjudanden innebär att enbart ena parten erbjuder något till den andre parten, utan krav på motprestation. Ett muntligt löfte om en gåva är enligt huvudregeln i gåvolagen inte bindande, men blir bindande när gåvan fullbordas och egendomen är i gåvomottagarens besittning. 

Motsatsen till ett benefikt avtal är kallat för onerösa avtal. Vid ett oneröst avtal, ska båda avtalsparterna genomföra prestationer för varandra. Ett köpekontrakt är ett exempel på ett oneröst avtal, eftersom köparen ska betala för den köpta produkten, och säljaren ska överlämna den köpta produkten till köparen.

Formalavtal

Avtal som kräver en viss form för att vara giltiga, även kallade formalavtal, är inte giltiga om de inte uppfyller formkraven enligt lagen. Ett exempel på ett formkrav är att avtalet ska vara skriftligt eller bevittnat för att vara giltigt. Några exempel på formalavtal är testamente och äktenskapsförord.

Kontraktsprincipen

Kontraktsprincipen skiljer sig från löftesprincipen som gäller enligt svensk avtalsrätt. Denna principen gäller inte i Sverige, men gäller i många andra länder som exempelvis England.

Enligt kontraktsprincipen är anbudsgivaren inte ensidigt bunden av sitt anbud, utan båda parter blir bundna samtidigt först när anbudet blir accepterat. Med andra ord blir anbudsgivaren bunden av sitt anbud, när mottagaren accepterat det, och inte innan dess.