Kan en nick eller gest vara ett anbud?

Fråga: Kan en nick eller gest vara ett anbud? Eller måste ett muntligt anbud vara ett erbjudande ordagrant där anbudet alltid anges helt ordagrant? 

Kan en nick eller gest vara ett anbud?

Svar: I vissa fall kan en nick eller gest vara ett anbud och därmed bindande för anbudsgivaren. Därför behöver ett anbud inte alltid vara ordagrant för att vara bindande. I Sverige gäller löftesprincipen, vilket innebär att en person som lämnar ett löfte om att utföra något (anbud), ska hålla det. Dessutom står det i första paragrafen i avtalslagen att en anbud är bindande för både anbudsgivaren samt den som svarar.  

För att ett avtal ska komma till stånd, krävs det två rättshandlingar. Anbudsgivaren ger ett anbud, som mottagaren behöver besvara genom en ren accept, för att avtalet ska gälla och binda parterna. Om motparten ger ett delvis ja med andra villkor, är det istället en oren accept. Vid muntliga anbud är acceptfristen omedelbar. Acceptfristen är betänketiden som mottagaren av anbudet har på sig att ge en accept för att det ska vara bindande. Däremot behöver inte ett anbud alltid vara ordagrant för att vara bindande.

Uttrycket kring viljan till att ingå ett avtal, kan alltså komma i en annan form än ordagrant. Det kan ske genom kroppsliga gester också. Sådana uttryck blir ofta erkända lagmässigt. Exempelvis brukar acceptans till ett bud gå till på ett visst sätt på en auktion. Där är det normalt att en person lämnar ett anbud genom en nick eller annan gest. Ett annat tillfälle är när en person går in på en spårvagn, som inte har någon spärr, där man istället betalar genom att blippa sitt kort. När personen har gått på tåget, har personen bundit sig till ett avtal genom att denne måste betala för resan, och riskerar konsekvenser om betalning inte sker.