Skillnaden mellan dispositiva och tvingande lagar

För att förstå begränsningarna inom avtalsfriheten är det bra att förstå skillnaden mellan dispositiva och tvingande lagar och regler. I Sverige råder avtalsfrihet. Däremot finns det begränsningar och undantag från avtalsfriheten. 

Dispositiva och tvingande lagar 

Vissa lagar är tvingande medan andra är dispositiva. Det går inte att avtala om sämre villkor än det som står i en tvingande lagstiftning, exempelvis konsumentköplagen. Konsumentköplagen gäller vid avtal om köp av varor mellan en konsument och en näringsidkare. Om ett villkor i avtalet är sämre än det som står i lagen och lagen är tvingande, gäller inte avtalsvillkoret ifråga. 

Det går att avtala om andra villkor än det som står i en dispositiv lag. Exempelvis är köplagen dispositiv och gäller vid köp av varor mellan näringsidkare eller mellan privatpersoner. I köplagen står det bland annat att reklamationstiden är två (2), år vilket det går att avtala bort i sin helhet eller förkorta. Medan reklamationstiden för konsumenter är tre (3) år enligt konsumentköplagen, vilket det inte går att avtala bort eller förändra genom att avtala om en lägre reklamationstid. 

Principen om avtalsfrihet, att man får avtala om vad man vill, gäller inte tvingande regler. 

Syftet med tvingande lagar och regler är att skydda den part som har en underlägsen ställning. Exempelvis har en konsument en underlägsen ställning gentemot näringsidkaren.

Lagen om anställningsskydd är semidispositiv. Vissa lagbestämmelser kan bli förändrade genom kollektivavtal, och lagen är därför delvis dispositiv, delvis tvingande. En arbetstagare har en underlägsen ställning gentemot arbetsgivaren. Därför får arbetsgivare inte avtala om sämre anställningsvillkor än de som framgår i lagen om anställningsskydd, semesterlagen m.fl.

Förbud att avtala om vad som helst 

Det går inte heller att avtala om vad som helst, utan att det får rättsliga konsekvenser. Exempelvis kan något ha ett legalt förbud. Inom avtalsrätten innebär det en rättslig omöjlighet när ett avtal innehåller något som omfattas av legalt förbud, så som att sälja något olagligt. Avtalet blir i sådana fall inte giltigt.