Förtal är ett brott

Förtal är ett brott. Brottet innebär att en person pekar ut en annan person som brottslig eller lämnar nedsättande uppgifter om personen. Förtal kan ske både skriftligen och muntligen.

Det kan exempelvis vara illasinnat och lögnaktigt tal om någon. Ofta sker det utan personens vetskap och vanligen i syfte att direkt skada personens anseende hos andra och skapa missaktning. Det sker genom att utpeka person som klandervärd i sitt levnadssätt.

Förtal är ett brott

När åklagaren ska bedöma om det finns särskilda skäl för att väcka allmänt åtal, beaktar åklagaren de spridda uppgifterna. Dessutom är det av betydelse hur och vem som fått ta del av uppgifterna. Detsamma avseende vad det har fått för konsekvenser för den utsatta personen.

Den som lämnat uppgiften blir dock inte alltid dömd för ansvar för brottet förtal, även om förtal är ett brott. Detta gäller om han var skyldig att uttala sig. Detsamma gäller också om det annars, med hänsyn till omständigheterna, var försvarligt att lämna uppgifterna. Grundregeln är att det ska finnas ett allmänt intresse av uppgifterna, för att inte bli dömd för förtal.

Muntlig spridning av sanning

Förtal innebär spridning av uppgifter som kan utsätta personen det handlar om för missaktning hos andra. En förutsättning för att inte bli dömd är att den lämnade uppgiften är sann eller att det finns skälig grund för den. Däremot är det inte tillräckligt att uppgiften är sann eller skäligt grundad. Det måste också vara försvarbart att lämna uppgiften, för att inte bli dömd för förtal.

Detta innebär att även spridning av sanna uppgifter (dvs. ej endast lögner) kan utgöra förtal. För att det i juridisk mening ska vara tillåtet med sådan spridning, måste uppgiften vara sann. Det är även tillåtet om det fanns skälig anledning till att tro att det var sanna uppgifter. Detsamma gäller om det är försvarligt att lämna uppgiften eller om det finns ett allmänt intresse av att lämna uppgiften.